En dikt till en äkta vän!
Jag sådde några blommor en för varje vän, jag tror att det var fyra men särkilt minns jag en.
Det blev sen höst och vinter och blommorna de dog, på våren kom de åter men bara tre stod kvar och log.
Så kom då regnet med moln så stora grå och nästa gång jag fann demm så var de bara två.
Så kom då solen med allt det ljus det har och plötsligt stod där ensam en liten blomma kvar.
Du härdades i solen, du drunknade i regn, men ett är ändå säkert. Du är en riktigt vän!
Det blev sen höst och vinter och blommorna de dog, på våren kom de åter men bara tre stod kvar och log.
Så kom då regnet med moln så stora grå och nästa gång jag fann demm så var de bara två.
Så kom då solen med allt det ljus det har och plötsligt stod där ensam en liten blomma kvar.
Du härdades i solen, du drunknade i regn, men ett är ändå säkert. Du är en riktigt vän!
Kommentarer
Trackback
